Artikel i 1.6 & 2.6 miljonerklubben | Ortho Human
Orthohuman, Ortoped - kvalificerad behandling av rörelseapparatens sjukdomar, exempelvis ryggbesvär, benskörhet, artrosbehandling, förslitningskador, sen- och muskelinflamationer och relaterade besvär.
PRP, ACP, Vampyrmetoden, artros, ortoped, naprapat, impingement , axelsmärta, knäartros, spondyloartros, degenerativa förändringar, axelsmärta, ultraljud, kortison, kiropraktor, plasmabehandling, ryggont, Osteoporos, artrit, ledsmärta, ryggsmärta, ryggskott, ländrygg, benskörhet, bentäthet, osteopeni, bentäthetsmätning, nackspärr, diskbråck, gonsted, Marjut Sohlman Carlström
15868
post-template-default,single,single-post,postid-15868,single-format-standard,bridge-core-2.2.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-21.9,qode-theme-bridge,disabled_footer_top,qode_header_in_grid,wpb-js-composer js-comp-ver-6.2.0,vc_responsive

Artikel i 1.6 & 2.6 miljonerklubben

Artikel i 1.6 & 2.6 miljonerklubben

Kvinnors möjligheter att erhålla medicinsk hjälp vid värk i kroppen

– systemfel eller värderingsfråga?

De flesta individer har emellanåt ont eller värk i kroppen och oftast har man egentligen ingen större aning om vad det är för medicinskt fel. Oaktat om den drabbade har en viss aning om orsakssambandet eller är helt ovetande så söker denne upp någon som kan hjälpa till – man söker sig till sjukvården – för att få en diagnos och för att få hjälp med att bli av med smärtan. Ibland är det lättdiagnostiserat, ibland är det lite svårare. Vanligt är exempelvis nackbesvär, ländryggssmärta eller något knä som krånglar. Standardrutin vid dessa åkommor är att röngtenbilder tas och därefter får patienten komma på återbesök för information om vad det är för skada och därefter utfärdas sjukgymnastik och/eller medicin. Emellanåt remitteras patienten till någon expert som är särskilt skicklig att åtgärda problematiken. Ibland ger dock röntgenbilderna ingen vägledning eller så avhjälps inte smärtan via sjukgymnastik/medicin. Vad händer då? Tyvärr oftast ingenting…individen får helt enkelt acceptera sin smärta och svensk sjukvård har inte något systematiserat upparbetat åtgärdspaket för nästa steg.

Över hälften av alla vuxna kvinnor idag har ont i kroppen, kortare eller längre perioder under sitt liv.

De flesta som drabbas av svåridentifierad smärta är kvinnor då vi internaliserar psykisk ohälsa (stress, vantrivsel på arbetet, sorg osv) såsom obestämbar ”värk” i högre utsträckning än män som får hjärtproblem, magsår etc. dvs mer lättdiagnostiserande utfall.  Det är faktiskt så illa att över hälften av alla vuxna kvinnor idag har ont i kroppen, kortare eller längre perioder under sitt liv. Vid särskilt svår smärta finns s.k. ”Smärtkliniker” vilka är begränsade till antalet. Den stora massan kvalificerar sig dock inte dit.

Ytterligare exempel på kvinnodominerade åkommor är osteoporos (benskörhet) vilket drabbar ca. hälften av alla vuxna kvinnor men samtidigt har flera län i Sverige har inte ens mätutrustning att mäta benskörhet. Den s.k. Vårdgarantin dvs statens garanti att ta hand om patienten inom viss tid (inom 3 månader) varierar mellan olika landsdelar. Osteoporos och dess diagnostisering är dessutom” borttagna ” från vårdgarantin. Varför kan man undra? Trots att över hälften av all kvinnor drabbas och dessa sköra ben kostar samhället uppåt 30 miljarder kr/år i olika former frakturer , tex handleds- , och höftbrott. I övriga Europa är sjukvårdssystemet mer utvecklat och anpassat till osteoporosdrabbade individer vilket sparar såväl på lidande som utgifter. Varför har vi inte det i Sverige?

Personligen har jag mött otaliga kvinnor i alla åldrar och från alla samhällsklasser vilka förenas i samma smärtsymptom. Kanske särskilt utsatta är kvinnorna från krigshärjade zoner som kommit till Sverige och dessa har ofta svår oidentfierad kroppssmärta vilket ofta kan härledas till posttraumatisk stress eller anpassningssvårigheter utifrån en långsam asyl- och integreringsprocess.

Andra samhällsinstitutioners uppdrag, såsom Försäkringskassans kvalificeringssystem för subventionerad vård, är relativt fyrkantig till sin utformning (läkarintyget har exempelvis 6 punkter där läkaren skall intyga vilka göromål kvinnan inte klarar), och borde öppnas upp för en mer nyanserad syn på långvarig kroppssmärta. Givetvis skall inte allt skall godkännas utan ordentlig prövning, jag bara konstaterar att vi nog behöver starta en bred granskande och kritiskt diskussion av systemet utifrån andra perspektiv än de för tillfället och genom historien rådande.

Jag önskar att vi kunde ta kvinnodominerade åkommor, såsom oidentifierad kroppssmärta eller osteoporos på ett större allvar genom att införa osteoporos i vårdgarantin och ge kiropraktorer, naprapater och medicinsk massage sin berättigade plats bland våra alternativ av skattesubventionerade vårdinsatser då dessa väl motverkar svåridentifierad kroppsmärta genom sin behandling. Dessa ”alternativa” behandlingsmetoder (privat benskörhetsmätning/naprapat/kiropraktik/massage) är dock idag endast åtkomliga för den bättre bemedlade medborgaren och därmed utestängs stora grupper från smärtlindring pga kostnadsskäl. Den ekonomisk lagde kan ju då hävda att det skulle kosta samhället alltför mycket, men då skall detta ställas mot existerande kostnader i form av återkommande sjukskrivningar och ständiga återbesök i den ”beprövade” sjukvården.

Kan det vara så att vårdapparatens tillkortakommanden har att göra med att dessa åkommor är kvinnodominerade eller har det andra orsaker? Kan det vara så att en underliggande syn på det ena könet spelar in när ekonomiska och systematiska satsningar på utveckling av svensk sjukvård beslutas eller är det helt enkelt det fenomenet ”syns det inte så finns det inte” som gör sig påmint ? Känslor syns inte, alltså finns de inte? Ett sådant påstående kan endast den som inte varit riktigt förälskad påstå. Den underliggande värderingsstrukturen med fakta som endast går ”att ta på” kommer vi långt med, men jag hävdar att det trots allt finns ett kvinnoriktad utvecklingsområde här. Genom att vi som kvinnor, som kraftfull grupp i samhället, har ett arbete att utföra. Tillsammans borde vi kunna föra fram ovanstående perspektiv och påverka Sveriges framtida utveckling inom sjukvården där gränssnittet mellan psykologiska och somatiska barriärer blir mer flexibla och därmed öppna upp för en modernare mer tillmötesgående sjukvårdsapparat med fler behandlingsalternativ utan privatekonomiska barriärer. Inte minst för att fler kvinnor skall slippa att bli ifrågasatta för sin högst påtagliga värk som konkret försämrar livskvaliteten för dem själva och sina närstående.

Det är dags att vi gör något åt saken, inte sant?!

Marjut Sohlman Carlström, M.D, MBA
Ortoped, Överläkare
VD, Ortho Human AB